Rapporten
”Justitieministern: Sätta hårt mot hårt!”
från 2018 kan användas för att utveckla polisers förmåga att hantera konflikter
och använda våld. I konfliktsituationer är det betydelsefullt att poliser har
en god förmåga att kommunicera och om så behövs att använda våld på ett väl
avvägt sätt. Dessutom måste poliser ofta under stress fatta beslut med ett
bristfälligt beslutsunderlag.
POLKON-konceptet
var ett stort steg i rätt riktning när det infördes, men det finns stora
brister inom detta område både vad gäller grundutbildning och fortbildning. Det
får stora konsekvenser både för allmänhet och polispersonal. Polisers förmåga
att hantera konflikter berörs redan i min doktorsavhandling i kapitlet som
handlar om kunskap och förmågor hos uniformerade personal (kap 6).
Omfattningen
av polisär våldsanvändning och konflikthantering behandlas också i exempelvis
rapporten ”Vad gör egentligen polisen?” och i rapporten ”Tunna blå
linjen – fiktionen och polisers verklighet” förs ett resonemang kring den
bild av polisyrken som Polismyndigheten och Polisförbundet medverkar till att
bygga upp och som i förlängningen kan öka risken för att poliser angrips i
tjänsten och på fritiden. Figuren nedan åskådliggör att det kan bli en
självuppfyllande profetia som riskerar att eskalera:
I
rapporten ”I demokratins yttersta gränsland” är polisens
konfliktlösningsförmåga ett genomgående tema och i rapporten om påskupploppen
finns en underliggande kritik mot de grundläggande förutsättningar som
polisledningen skapar vad gäller polisers förmåga att hantera angrepp.
