IT inom polisen
Min bakgrund som systemutvecklare har gjort att jag blivit involverad i olika former av utvecklingsarbete när det gäller IT-lösningar inom polisen. Ibland har det handlat om inofficiella praktiska lösningar som införts i verksamheten. Till exempel gjorde jag ett planeringssystem i Excel när jag tjänstgjorde i Kosovo och hade i uppdrag att hantera semesterplaneringen för den internationella insatsstyrkan. Jag anpassades senare denna lösning till svenska förhållande och den spreds bland personalplanerare inom polisen i Sverige. Oftast har inofficiella uppdrag handlat om att jag tillfrågats att komma med råd synpunkter till projektledare och utvecklare som känt till min dubbla kompetens som polis och systemutvecklare.
Jag har även haft officiella uppdrag. Det viktigaste var nog när jag blev tillfrågad att ta fram ett beslutsunderlag till rikspolischefen för IT-systemet PUST, som var behäftat med så stora brister att det minskade effektiviteten och skapade stor frustration bland användarna. Samtidigt var det ett prestigeprojekt där polisen investerat stora summor. För att genomföra detta uppdrag blev jag anställd på rikspolischefens kansli. Min genomgång visade att bristerna var så omfattande att det inte var möjligt att behålla systemet. Istället lämnade jag förslag till hur den fortsatta utvecklingen av polisens anmälnings- och avrapporteringsrutiner skulle kunna ske (se beslutsunderlag).
Hur anmälnings- och avrapporteringsrutinerna ska kunna effektueras och att förbättra kvaliteten på registrerade uppgifter har varit ett återkommande tema i mina framförda förslag. År 2000 presenterade jag ett sådant förslag i form av en prototyp på ett anmälnings- och avrapporteringssystem.
Nedan utdrag från prototyp där anmälningsupptagning är mer strukturerad (jämfört med hur det var och hur det fortfarande är) för att bland annat kunna analysera brott på ett bättre sätt.
Ett förslag om hur man skulle kunna införa ett webgränssnitt på de gamla IT-systemen för att underlätta dataslagningar presenterades och infördes (WIPS). När förslaget effektuerades fanns ett behov av att poliser i yttre tjänst kunde cirka 250 kommandon för att göra dataslagningar i olika system – än i dag finns spår av det förslag jag lämnade och som effektuerades.
Mellan 2005 och 2007 var jag med och tog fram en prototyp som byggde på det tidigare förslagen från år 2000 som fokuserade på hur en mobil lösning skulle kunna se ut för yttre tjänstgörande personal för att fånga information och få stöd och hjälp. Nedan utdrag från prototyp och fyra olika sätt att registrera information (genom knappar på mobiltelefon, genom ljudinspelning, genom externt ihopfällbart tangentbord samt genom att skriva med penna på mobiltelefon).
Det framtagna IT-systemet för smartphones var så långt gången att ett 30-tal poliser genomförde bärprov. Rikspolisstyrelsen fick den framtagna produkten gratis (produkten värderades till över 30 miljoner kronor).
Den mobila lösningen innebar att polispersonal kunde få stöd direkt på brottsplatsen och beroende på färdighetsgrad och behov att kunna få tillgång till lathundar, lagstöd och kommentarer. Vidare fanns det andra funktioner som ökade effektiviteten i verksamheten. Nedan ges två exempel på detta.
Ett problem är att poliser måste hålla reda på en stor mängd information. Förslag lämnades på hur poliser ute skulle få tillgång till information vid rätt tid och rätt plats. Genom att polispersonal aktiverade GPS-funktionen på sin smartphone kunde de när de inte hade direkta uppdrag från ledningscentralen få uppslag på uppdrag som låg i närheten av där de befann sig. Nedan några exempel (fiktiva):
En annan funktion som föreslogs var att polispersonal skulle kunna få information i samband med att de åkte fram till vissa typer av adresser där det varit upprepade brott för att öka sannolikheten att gripa gärningsmän. Ett fiktivt exempel nedan som ger patrullen på väg till ett inbrott information om var gärningspersonen tidigare tagit sig in i fastigheten.
Jag har uppfattat det som viktigt att få till mobila lösningar som är praktiska för fältpersonal och har berört dessa frågor i flera rapporter (t.ex. Mobilitetsrapport).
Ett annat exempel på min forskning om IT inom polisen är förslag om hur VR kan användas för att öka den lokala förankringen hos polisens kommunikationscentraler samtidigt som det ska finnas en hög förmåga att kunna hantera ärenden som kräver en koordinering av poliser från olika områden vid större insatser. Nedan en bild från rapport som visar hur en flygledare som sitter många mil från flygledartornet, men där teknik används för att skapa en känsla av att flygledare fysiskt sitter på aktuell flygplats.
Förslag lämnades att VR inom polisen skulle användas för att göra det möjligt att decentralisera kommunikationcentralssverksamheten. Nedanstående bild visar åtta operatörer med gruppchef. Känslan är att de sitter i samma rum. Personal på ort B kan gå och prata med vakthavande befäl på ett liknande sätt med hjälp av VR som om de var fysiskt placerade i Ort A.
Nedan ett exempel på hur personal på fyra orter bildar en virtuell regionledningscentral. Ort A och B har bemanning dygnet runt, medan ort C och D bara har bemanning under tider då det är ett högt tryck på inkommande samtal.
En virtuell lösning gör det också möjligt att länka samman personal från olika områden så att de får känslan att de sitter i samma ledningscentral för att hantera är särskild händelse som omfattar flera regioner, vilket exemplifieras nedan:
Den föreslagna virtuella lösningen innefattade ett virtuellt ledningsrum där olika aktörer kunde mötas och få känslan att de satt tillsammans (samverkan hur detta skulle gå till skedde inom ramen för ett aktionsforskningsprojektet med bland annat räddningstjänst och SOS Alarm och ett IT-företag som var specialiserad på VR-teknik).
Inom projektet föreslogs också att VR-teknik kunde användas för att skapa virtuella ledningsplatser där några aktörer var på en plats fysiskt medan andra inte var där. Det gick att på detta sätt, till exempel vid en skogsbrand, få känslan av att en internationell expert i skogsbränder satt i samma mötesrum trots att denne fysiskt befann sig i Kanada. I figuren nedan är de med heldraget streck de som fysiskt befinner sig på en plats medan de streckade är sådana som sitter på andra platser. På vissa myndigheter fanns ett behov att skapa virtuella mötesrum för kontakt med representanter på ledningsplats medan det från andra myndigheter bara medverkade enskilda aktörer.
