I
rapporten ”Anmälningar mot poliser” framgår att en anmälan mot en polis oftast
inte leder till att en förundersökning inleds och än mer sällan till att en
polis åtalas eller ens delges misstanke om brott. För att förklara detta förhållande
presenteras fyra parametrar:
En persons egen upplevelse om korrektheten i en polis beteende
Huruvida en polis beteende var etiskt försvarbart eller ej
Om en polis har agerat på ett juridiskt korrekt sätt eller ej
Om en polis agerande resulterade i att en anmälan upprättades
eller ej.
Två
figurer presenteras:
1/1
Ett
juridiskt korrekt, men oetiskt beteende. En polis kan till exempel bemöta
någon på ett mycket dåligt sätt utan att det för den delen rör sig om ett
juridiskt felbeteende. Det kan också exempelvis handla om att en polis använde
våld i en situation där han eller hon visserligen hade rätt att använda våld,
men där uppgiften hade kunnat lösas på ett annat sätt.
2/1
Ett
ur både juridiskt och etiskt hänseende felaktigt beteende. Beteendet
behöver i sig inte vara åtalbart eftersom ett straffbart brott kan vara sv¨årt
att styrka. Det kan också vara så att en polis haft ett mycket dåligt bemötande
som inte formellt handlar om ett juridiskt åtalbart beteende, men att denne
också agerat på ett juridiskt felaktigt sätt men att det inte rört sig om ett
så stort fel att det är åtalbart.
1/2
Ett
ur juridiskt och etiskt hänseende korrekt beteende
2/2
Ett
juridiskt felaktigt, men ur etisk synvinkel försvarbart beteende. Den kan
handla om att en polis löst ett problem på ett för alla inblandade parter bra
sätt, men åsidosatt vissa regler, till exempel skyldigheten att vidta vissa
åtgärder om denne får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal.
A/A
En
uppfattning om att en polis agerat olagligt, vilket leder till en anmälan.
B/A
En
uppfattning om att en polis betett sig fel, men som inte leder till en anmälan.
Det kan bero på att tilliten till polisen och rättssystemet är låg, eller att
den drabbade inte tycker att arbetsinsatsen är värd det förväntade utfallet av
anmälan, att det inte funnits någon möjlighet/varit svårt att få göra en
anmälan, eller att den som önskat göra en anmälan fått tydlig
information till exempel av andra poliser att det inte finns skäl att göra en
anmälan.
A/B
En
anmälan kan upprättas även om de inblandade inte upplever att en polis har
handlat på ett felaktigt sätt. Det kan röra sig om rutinanmälningar när en
polis har använt sitt tjänstevapen. Det kan också bero på att en anmälare har
agg mot vissa poliser eller att denna anser att man hamnar i en bättre dager om
det finns en motanmälan mot ett visst ingripande.
B/B
Polisens
beteende upplevs som korrekt och anmäls därför inte.
Om
de två matriserna slås ihop blir det sexton olika alternativ, vilket kan
tydliggöra att förhållandena är komplexa. Ett juridiskt felbeteende behöver
exempelvis inte leda till att det görs en anmälan och ej heller att personer
upplever att ett ingripande var felaktigt. På samma sätt kan anmälningar
upprättas eftersom en person upplever att en polis betett sig på ett felaktigt
sätt, trots att polisen beteende ur en juridisk aspekt varit klanderfritt.
Att
det är naturligt och inte uppseendeväckande att så pass få polisanmälningar
inte leder till åtal är ett tema som återkommit i min forskning. Men också det
faktum att det finns enskilda poliser som återkommande beter sig olämpligt, och
till och med brottsligt, utan att ansvariga chefer tar tag i detta (se tex. avsnitt 5.4 i rapporten "Sätta hårt mot hårt" och avsnitt 3.4 i rapporten om påskkravallerna).
En
annan problematik som tas upp i ett par rapporter är att SU (särskilda
utredningar) som är den utredningsavdelning som utreder poliser som misstänkts
för att begått brott är placerad inom Polismyndigheten där rikspolischefen har
utvecklingssamtal och sätter lönen på chefen för denna avdelning. Det har
uppmärksammats att rikspolischefen i flera fall beslutat att inte föra vidare
ärenden gällande högre chefer eller väntat med att föra vidare dessa ärenden
för en eventuell disciplinpåföljd. Höga chefer inom polisen har också blivit
positivt särbehandlade i brottsutredningar där hanteringen av de misstänkta
arbetsmiljöbrotten i samband med påskupploppen år 2022 utgör ett exempel på
detta (se avsnitt 12.7 i rapporten om påskupploppen)
