Polisforskning.se 

Min resa genom Sverige

Jag har ofta bedrivit deltagande observation. Likt Nils Holgersson har jag gjort en resa i Sveriges avlånga land. Ovanstående bild av är tagen på Mårbacka där Selma Lagerlöf som skrev boken Nils Holgersson föddes. Passerade platsen under ett arbetspass i samband med tjänstgöring med polisen i Sunne. Vi hade dessförinnan varit på en adress där det bodde en så kallad vaneförbrytare. Vid stannade till för att ta ett kort eftersom kollegan jag tyckte sammanträffandet var lite festligt. 
Ovan, trafikdirigering under ett av de arbetspass som jag gjort i Malmö. Har genomfört fältstudier här ett flertal gånger på olika enheter, bl.a. Rosengård och polisstationen Davidshall. Under ett arbetspass låg en s.k. A-lagare full vid en port. Jag försökte prata med honom, varpå han oförstående tittade upp och på bred Malmödialekt sade: "Can you speak english?". Min kollega som också hade samma breda Malmödialekt uppvisade en stor förnöjsamhet över detta uttalande.
Ovan en trafikkontroll mellan Kristianstad och Hässleholm, som ligger några mil från Åhus...
.... där jag lyckats pricka in den årliga beach-volleyboll turneringen vid mer än ett tillfälle. Denna gång var det en gripen snattare på sportbutiken som vi skulle ta hand om. Mina turnéer runt om i landet har ibland av en slump visat sig överensstämma med vissa artisters program. En sommar så råkade jag pricka in Ulf Lundells spelningar i ett flertal orter. Har glömt vad Ulf Lundell kallade sin turné. Min kallade jag för "Våldsamt motstånd 1999". Ulf Lundell åkte runt och spelade. Jag åkte runt och fick ovanligt många våldsamma motstånd. Vid en danstillställning i skogen utanför en liten ort i Värmland var ett av flera tillfällen. Alla verkade känna alla och vem jag var spred sig snabbt. En full, stor Hellyhansentröjeförsedd man kom fram till mig puttade till mig i bröstet och sade "Du Stockholmarn - är du bra på att slåss!". Jag hade definitivt ingen lust att slåss. Ju mindre orter, ju längre avstånd till förstärkning, ju mer smidiga är kollegorna. Men, ibland hjälpte det inte. Om vi återgår till bilden i Åhus så är de skogsbeklädda sanddynorna en bit därifrån mycket vackra och fördelaktiga att slå upp ett tält på. Men denna gång fick jag bo hos en kollega.
Så här har jag ofta bott under mina fältstudier. Om det regnar i tält - annars med myggnät under öppen himmel. Ibland utan myggnät. Denna bild är tagen en bit söder om Skövde. Jag hade arbetat ett pass i Skövde fram till 0400 och skulle börja ett eftermiddagspass i Jönköping. Det var en fin ljus sommarnatt utan risk för regn och jag bestämde mig för att köra in på en skogsväg för att sova, men det fanns inga lämpliga träd... men detta funkade också bra!
Här är en annan förläggningsplats. Denna gång var det lättare att hänga upp myggnätet som jag för övrigt köpte när jag skulle vara i djungeln i Venezuela. Men nätet fungerade bra i Sverige oxå. Jag hade precis arbetat ett förstärkningspass (17-03) i Karlstad och skulle börja ett eftermiddagspass i Örebro.
Ofta är det underbart att vakna under bar himmel i skogen (om nu det inte skett en väderväxling mitt under natten...), men...

.... vid detta tillfälle upptäckte jag något jag inte sett på natten när jag hängde upp myggnätet... Hela marken full av myror. På Gotland var det nästan samma sak vid ett tillfälle, men större levande varelser runt tältet... Kor! Hade missat att jag åkte över en färist... måste ha sett ganska lustigt ut för de boende i den bondgård som låg några hundra meter från den öppna yta där jag slagit upp mitt tält... mitt i en kohage… Korna hade stått under träden på natten när jag kom dit, men stod och betade runt tältet när jag vaknade. Jag klev ut ur tältet som fullt utrustad polis med uniform, vapen och allt annat... har ingen koskräck, men snabbt därifrån innan turisterna vaknade och började trafikera den väg som tältet var synligt ifrån. Vid ett tillfälle var det faktiskt en lantbrukare som väckte mig. Med anledning av polismorden i Malexander och jakten på mördarna hade jag och en annan polisförhandlare befunnit hos i Tony Olssons sambos hus på landet ifall han skulle dyka upp där eller på annat sätt ta kontakt med henne. När sambon begav sig till Arlanda följde vi efter och jag fortsatte sedan mot Norrland för att genomföra deltagande observation där. Jag skulle börja ett 17-03 pass i Umeå men var så trött att jag körde in och lade mig på en skogsbilväg på ett liggunderlag. När jag sov kom en lantbrukare och frågad hur det stod till. Jag förklarade läget och sov någon timme till innan jag fortsatte resan mot Umeå.
Oftast sov jag dock i tält. Här nedan ett kort som en kollega tog (Peter Grönlund) när jag hälsade på honom i en sommarstuga när jag vid ett annat tillfälle var på väg till Norrland för att genomföra deltagande observation.
När jag kom upp till Kiruna på kvällen dagen efter var det så mycket mygg att jag sov i bilen. Jag fick senare erbjudande av kollegorna att bo i en av cellerna, vilket jag gjorde... (med vanlig madrass).
Den här bilden är tagen från polisbilen några mil nordöst om Ystad. Vi är på väg från Östra sidan av Skånes kust efter en brottsplatsundersökning vid ett inbrott. Vindkraftverken snurrade lite sakta i den skånska sommarnatten. Jag tycker Skåne är vackert...
men ofta svårt att hitta bra förläggningsplatser i naturen... men denna gång löste sig på annat sätt. Den här sovplatsen är från polisstationen  i Trelleborg. Det gällde att hålla tungan rätt i munnen när det var kolsvart så att man inte av misstag klev ner i den tomma polen om man behövde gå på toaletten. 
... den här bilden är från en lägenhet i Helsingborg som var föremål för totalrenovering som en kollega fixade så att jag kunde sova i.
Anledningen till att jag inte sov på hotell eller vandrarhem var två. Det ena skälet var att de tidpunkter jag ofta skulle sova (efter förstärkningspass/nattpass) inte passade så bra med tanke på att det då ofta var städning och andra aktiviteter som störde. Ofta skulle man dessutom behöva betala för två nätter eftersom min sovperiod inte passade när man normalt checkar in/ut  från ett hotell/vandrarhem. Det andra skälet var att jag genomförde forskningen utan någon budget för kostnader för logi.
Även om det sällan har funnits någon budget till att bedriva mina fältstudier har mina närmaste chefer alltid varit hjälpsamma. De har nämligen sett att jag brinner för att utveckla polisverksamheten.
Så de första tio åren som jag forskade kunde jag som framgår av bilden ovan använda någon civil tjänstebil under mina rundresor i landet, vilket också lett till ett och annat vittnesmål i olika tingsrätter på grund av en del trafikanters olämpliga beteenden i trafiken. Packningen var ofta stor.
Förutom tält, sovsäck och all utrustning för tjänstgöring i yttre tjänst (vilket innebar olika uppsättningar av uniformer) så har jag som princip att träna varje dag. Om jag ska vara borta 14 dagar behövde därför även träningsutrusning och bl.a. 14 svarta T-shirtar, 14 kalsonger och 14 par strumpor... På bilden ovan skymtas bara de två stora väskorna med uniformspersedlar. Ibland har jag kunnat sova i övernattningsrum på polisstationer, men jag har oftast inte gjort detta för att inte ta upp platsen för andra kollegor som har haft långt till arbetsplatsen. Det har gjort att jag ofta valde andra sovplatser och bland annat åkte iväg med bilen. Det gick ofta bra.
Så här har jag sovit när det inte funnits tid att hitta en bra plats att slå upp tältet eller när det varit så pass dåligt väder att man inte hade lust att bli blöt. Ofta var det bara att vika av vägen för att sova.
I Sverige finns väldigt många vackra platser. Här nedan några timmars sömn på en parkeringsplats i utkanterna av Kalmar innan ett nattpass.
De som sysslade med teknikutveckling på Rikspolisstyrelsen lånade också flera gånger ut sina försöksbilar. En av dem, en "polismålad" Saab med möjligheter att göra dataslagningar använde jag många gånger, men den sov jag aldrig i. Här nedan några typiska bilder för Öland under tjänstgöring på Borgholm.
Nedan också en ganska typisk bild för Öland och midsommar...



.... fulla ungdomar som behöver hjälp... Polismyndigheten i Kalmar hade hyrt en sommarstuga jag kunde bo i. I vanliga fall ställde jag polisbilen dolt i skogen där jag slog upp tält. Men vid det här tillfället bodde jag några nätter i ett sommarstugeområde. Vid två tillfällen ringde barn på dörren efter att jag arbetat natt och ville se polisbilen... En av nackdelarna med att ha en målad polisbil.... Eftersom jag gillar att åka mindre vägar har jag också förstått att polisen i princip aldrig varit på vissa platser, att radiosystemet inte fungerar överallt och att man måste ha en stor flexibilitet om man väljer att åka målad polisbil eftersom det alltid finns risken att åka in i märkliga situationer. Det förväntas att man ska agera och hjälpa till om man åker i en målad polisbil. Restiden kunde därför ibland bli ganska lång och en del kollegor har blivit väldigt förvånade när radiobil 0928 från Rikspolisstyrelsen plötsligt dykt upp från ingenstans när de behövt assistans. Vissa chefsbyten ledde till att jag fick allt svårare att bedriva fältstudier. Efter ett tiotal år fick jag lösa transporterna mellan tjänstgöringsorterna med privat fordon. Jag hade enbart en motorcykel.
Det krävdes planering när det gällde packningen och få med vapen, uniform och träningssaker. Visserligen hade jag 145 liters packboxar och använde ofta en 70 liters "korv" samt ibland även en ryggsäck, men det tog ofta ganska lång tid att packa. Jag valde att välja bort tältet, sovsäck, liggunderlag och istället sova på vandrarhem och ibland hotell. Bilden är tagen utanför Bollnäs i närheten av Voxnan. Faktiskt bara några kilometer ifrån den plats vid Voxnan där jag några år senare skulle fria. Men det visste jag inte då. Nu var det slutet av september och det var frost ute. Efter att ha jobbat i Bollnäs åkte jag vidare till Örnsköldsvik och arbetade där, följt av Skellefteå. Det var kallt och regnade. Jag blev sjuk och skulle egentligen arbeta i Umeå, men låg med feber på ett vandrarhem där, innan jag var så pass frisk att jag kunde sätta mig på motorcykeln och ta mig hem till Stockholm. Jag åkte hela vägen i sträck, och avbröt bara för en tankning där jag inte ens gick av motorcykeln. Det regnade större delen av vägen och var bara någon enstaka plusgrad. Hela vägen sade jag: "jag ska sälja motorcykeln, jag ska sälja motorcykeln". Vilket jag gjorde. Till kollegan Cecilia eftersom hon tyvärr hade krockat med ett rådjur med sin motorcykel.
Johan som är polis i Dalarna och är bra på att pruta köpte en bil åt mig på en bilfirma i Mora. Det blev en Golf som funkade alldeles utmärkt. Här nedan är min sista bild på bilen efter åtta års användning. Den hade då gått 29 000 mil.
Nedanstående bild är tagen några mil norr om Östersund en kall vinternatt.
Vi mötte en efterspanad bil. Efter att ha stoppat bilen transporterade vi in den till Östersund. I Östersund har jag arbetat ett flertal gånger. Av en slump har jag lyckats pricka in ett par Storsjöyror. Då är det mycket att göra. Ordinarie verksamhet måste bemannas även om det är festival. Ett år när jag jobbade visade det sig att jag hade fler tjänsteår än alla i turlaget tillsammans. Alla ordinarie arbetsledare arbetade på Storsjöyran och man kom fram till att det bästa var att jag blev yttre befäl med stöd av någon som hittade bra. Det var roligt och polismyndigheten bjöd dessutom på hotell. På ledig tid mellan passen har jag ofta, förutom att träna, genomfört intervjuer, bl.a. med chefer på olika nivåer. I Östersund jobbade jag faktiskt vid ett tillfälle i yttre tjänst tillsammans med den högsta chefen som deltog vid en trafikkontroll. Det är bra att de högre cheferna deltar i den yttre verksamheten ibland.
En trafikkontroll i Sundsvall som resulterade i ett kortare efterföljande. Bilen stannade inte när vi gick ut i vägen och gjorde stopptecken. Vi körde efter och bilen kom till en återvändsgränd. De i bilen sprang, men blev snabbt upphunna. I bilen fanns diverse saker bl.a. ett par mindre redlinespåsar med amfetamin (ligger framför verktygen på bilden).
Ett inbrott i en villa i Västerås. Kollegan penslar för att försöka hitta fingeravtryck.
En kollega på småländska höglandet som har säkrat fingeravtryck efter ett inbrott i ett företags lokaler.
Torsby, en av de minsta polisstationerna i landet som jag har arbetat på, men på vinden fanns ett förvånansvärt bra gym. Bättre än på vissa klart större stationer.
Under arbetspassen var det inte ovanligt att man hamnade på någon av orternas sevärdheter - i Torsbys fall, blev det givetvis skidtunneln.
I exempelvis Sunne, som ligger några mil söder om Torsby var det å andra sidan naturligt att stanna till vid Selma Lagerlöfs museum och ta ett kort med mig och gåsen. Nils Holgersson reste runt landet på en gås - jag i en polisbil...
Vissa typer av händelser inträffade alltför ofta - oavsett var i landet man var. Här en sådan typ av händelse. En trafikolycka. Platsen för olyckan var Växjö - intill en sjö. I det här fallet blev ett vittne så chockat att hon inte kunde köra sin bil. Vi körde hem både henne och bilen. Ett uppdrag som inte ger några poäng när det är "pinnar" som räknas.
Sättet att dokumentera visad sig skilja sig mycket åt i landet. Det kunde vara stora skillnader inom samma län. Det var därför klart förvirrande att byta tjänstgöringsort så ofta som jag gjorde. Man kände sig som en aspirant. Det som är viktigt att få med på ena stället - kanske inte ens skulle stå med på nästa ställe man arbetade... Jag kunde också konstatera att tiderna för att avrapportera ett ärende skiljde sig mycket åt. Snabbast att skriva in en LOB var exempelvis Norrköping. Arrestvakterna som hjälper till och användandet av papper och inte dator för att fylla i uppgifterna var skälen till detta. När de efter att denna bild togs införde datorer för detta arbete blev det mycket mer omständligt. De återgick dock återigen till pappersrutiner, vilket ökade snabbheten. Jag var nyfiken (okt 2014) om den nya myndigheten skulle innebära att dessa rutiner måste ändras... dvs att bra lokala rutiner blir sämre för att allt måste göras på samma sätt... Så blev det.
Jag fick också vanligen tillfälle att träffa ortens missbrukare.
... och många gånger fick man anledning att le lite. Här var en text som stod i trappuppgången till ett hus i Jönköping där det bodde missbrukare. Relationen mellan polis och flitigt förekommande klienter är ofta gott. Bägge parter tjänar nämligen på att vara trevliga mot varandra. Men det finns givetvis undantag - åt bägge håll...
Nedan en bild från en "bostad" - också denna i Jönköping.
Jag fick se sevärdheter runt om i landet, men framförallt fick jag se "baksidan" av samhället i de olika orterna. Social misär, missbruk etc. Att någon bor här kanske är svårt att tänkta sig, och att denna typ av problem finns på alla orter kan kännas förvånande. Man vill ju så gärna förknippa vissa platser som "fina". Man kanske har varit där som turist. Och det kanske inte ens är säkert att man vet om dessa ens när man bor på orten. Men som polis. Ja.
På vissa ställen kom jag i kontakt med nedlagda delar av samhällen som gav närmast ett spöklikt utseende. Här en plats som vi besökte när jag arbetade i Hallsberg. Det var inte bara ett hus - utan ett helt område med tomma hus. Om jag inte minns fel inrymde delar av denna fastighet tidigare ortens konsumaffär. På senare år har jag dock märkt att vissa sådana här områden har fått liv och rörelse i egenskap av flyktingförläggningar.
Även om jag överallt i Sverige kom i kontakt med olika former av misär och tråkigheter så är det ingen tvekan om att det fanns otroligt många vackra och idylliska platser. Kortet är taget i Värmland på en liten väg öster om Arvika. Att jag så ofta bodde ute i naturen, hos kollegor eller bekanta gjorde att jag fick otroligt fina upplevelser av Sverige. Även om platserna skiljde sig mycket åt fanns det samtidigt många likheter. Ibland hade man till och med lite svårt att komma ihåg var man var.
Skövde. Uteställena stänger. Bilden skulle kunna vara hämtad nästan var som helst i landet. Beteendet från fulla människor hade också stora likheter...
På samma sätt fick jag bekanta mig med var de psykiatriska klinikerna låg runt om i landet. Polisens arbetsuppgifter handlar mycket om att skjutsa psykiskt sjuka. Ibland mellan olika vårdinrättningar - som i det här fallet i Lund.
Polisyrket är sådant att man inte riktigt vet vad man ska råka ut för. En självdöd älg utanför Borås kändes som det skulle ta länge till innan man skulle få ett liknande uppdrag...
Men några veckor senare hände samma sak i Rejmyre i skogarna mellan Norrköping och Katrineholm.
Ibland inträffar samma typ av händelser under samma pass. Här en brand när jag arbetade i Karlskrona. Det var inte lätt att hitta dit.
Lite senare fick vi larm om en annan brand. Någon eldade i sin trädgård - fast denna gång inne i ett villaområde i Karlskrona. Vi hade ju sett hur brandkåren gjorde.... Denna gång räckte det med en trädgårdsslang... Det man kan fråga sig är hur man tänkt sig att det gröna skulle brinna. Grannarna var inte glada över all rök och vi var tvungen att fatta ett beslut om det var okey eller ej att elda. Inte helt lätt. Ett förhållande som utmärker polisyrket är att vi inte kan säga att "vi återkommer när vi gjort en rättsutredning" - utan vi måste ju ta i tu med en konflikt på direkten och "döma av".
Något annat utmärkande är att man får ta sig till platser där man inte förväntar sig att hitta vissa föremål. Här ett uppbrutet kassaskåp på en åker mellan Helsingborg och Lund.
En båt i en sjö är inte så konstigt. Det konstiga i det här fallet var att någon av en slump i en liten sjö mitt i skogen i Småland upptäckte att båten nog tillhörde en de kände. Att denna båt nog blivit stulen från en annan sjö och plats långt därifrån. Tjuven måste haft en himla otur. För vad är sannolikheten för att någon skulle upptäcka den stulna båten? Vi hade att göra drygt en timme att ta oss till platsen där den misstänkt stulna båten påträffades, vilket inkluderade en längre skogspromenad. Båten visade sig vara anmäld stulen. Och vad gör man med en stulen båt.... vi kunde ju inte bära med oss den... På mindre orter blir det så kallade praktiska polisarbetet viktigt. Hur vi löste situationen förtäljer inte historien..


Vad är nu detta? Jo, en skadad rovfågel som två 9-åriga scouter ringt till polisen om. Vi fick åka dit. Jag fick ringa en kompis som är bra på fåglar för att försöka utröna var det var för sorts fågel. Var den fridlyst? Det visade sig nog vara en duvhök. Vi ringde till djurparken och frågade om de kunde ta hand om den skadade fågeln, men det gick inte med tanke på risken för fågelinfluensa. Det visade sig att en fågel med en vinge kan röra sig ganska snabbt så fort vi kom någorlunda nära försökte den flyga... Till slut beslöt vi oss för att avliva fågeln genom att försöka träffa den med ett skott, men inte heller detta var så lätt.
Vi lade snabbt ner fågeln i en papperspåse och placerade den i bilen. De två scouterna hade hört två skott, men inte sett något. De förstod vad som hänt. De grät. Vi förstod att de ringt polisen för att vi skulle rädda fågeln. Vi kom och de var glada. Sedan dödade vi fågeln! Det kändes jobbigt. Vi lade ned massor av energi och tid på att trösta dem. I slutändan verkade de förstå. Jobbet precis innan handlade om ett självmord. Det konstiga var att det var känslomässigt mycket jobbigare att trösta de två scouterna som var ledsna över den döda fågeln än de anhöriga till den som tagit livet av sig.
Under de drygt 20 år (2020) som jag bedrivit fältstudier har fått möjlighet att medverka i alltifrån skoterpatrullering i Sareks fjällvärld till ordningshållning i tunnelbanan i Stockholm. De bilder som presenteras ovan är givetvis bara ett axplock av de olika situationer som jag hamnat i och de flesta gånger har jag inte tagit kort. 
Bilden ovan tog min faster av mig i anslutning till fältstudier i Växjö.
Det är nämligen så att det följer någon form av arbete efter varje fältstudiepass. När jag exempelvis arbetade med datainsamling till rapporten: "Vad gör egentligen polisen?" som den här bilden är hämtad ifrån tog det 2-3 timmar efter varje pass för att sammanställa informationen, d.v.s. ungefär en månads effektivt arbete bara för att sammanställa grunddata. Sedan återstår analys och rapportskrivande.
Mycket av skrivarbetet utifrån de data som fältstudierna genererade har skett utomlands när jag haft semester. Denna bild är tagen i en högljudd miljö på en risig färja i indonesiska övärlden. Jag och en kollega var på väg till en ö som gränsar till Östtimor. Vi hade hyrt varsin moped och åkte hundratalet mil på olika öar. Kollegan Henrik tyckte det var festligt att jag alltid försökte utnyttja tiden till att skriva. Själv tog han en lokalt inköpt åksjuketablett och var däckad under de ca 8 timmar som just denna färjetur tog.
Vidare har ofta forskningsarbetet inneburit att jag tillbringat åtskilliga tid i arkiv och andra lokaler där olika dokument förvarades. Inte alltid så kul, men det var spännande att se bilden av ett studerat fenomen växa fram.
Sammantaget är jag väldigt glad över att jag blev en forskande polis. Jag har träffat otroligt många trevliga och spännande människor. För mig som gillar naturen har det också varit otroligt givande att få kuska runt i Sverige som en ambulerande polis, men också att besöka en mängd olika länder.
Vanligen så känner man när man är borta hemifrån, men jag hade ingen fast punkt och reste så mycket under lång tid att den plats där jag hade min kudde var där jag kände att jag bodde – oavsett var i världen jag var. Det var en ganska underlig känsla och är svårt att förklara. Bland annat blev det konstigt när jag hade ledigt och skulle åka hem (till den adress där jag var skriven). Jag kände ju att jag var hemma där jag var. Det var mycket märkligt.
När jag fick familj ändrade sig min tillvaro och jag reste inte på samma sätt runt om i landet i rollen som polis . Men fortfarande genomför jag forskningsaktiviteter på olika platser i landet. Det handlar numera sällan om att jag deltar i den operativa verksamheten i form av deltagande observation även om det hänt på 20-talet också.