Jag upprepade många gånger att jag önskade en annan tjänst. Jag föreslog
att jag skulle kunna få en rotationstjänst på områdespolisen och då jobba i
yttre tjänst. När man kunde lämna in en intresseanmälan till en sådan
rotationstjänst gjorde jag detta. På fråga hur mycket arbetstid jag tänkt mig
som områdespolis berättade jag att min plan var att arbeta 75% eftersom jag
ville utnyttja den möjligheten som finns till nedsatt tjänst tills barn fyller
12 år. Jag förstod rekryterande gruppchef som berättade att han ville ha en som
arbetade 100%. Han berättade dock att han skulle höra med lokalområdeschefen om
han inte kunde bestämma att det skulle tillsättas ytterligare en
rotationstjänst som områdespolis som jag kunde få. Jag fick aldrig någon
rotationstjänst som områdespolis utan fick fortsätta med att hämta
övervakningsfilm med en USB-sticka.
Jag skrev till lokalpolisområdeschefen, polisområdeschefen,
regionpolischefen och rikspolischefen och frågade om det med tanke på min
bakgrund inte fanns något annat sätt att använda mig på än att åka och hämta
övervakningsfilm. När mina försök var resultatlösa skickade jag följande bild
till både lokalpolisområdeschefen och senare rikspolischefen.
Inget hände.
Eftersom jag inte kunde tänka mig att ha denna arbetsuppgift fram till min
pensionering så sökte jag ett arbete utanför polisen. Jag fick tjänst på Migrationsverkets
IT-avdelning som systemutvecklare. Det innebar arbetsuppgifter som jag hade
haft ett 20-tal år tidigare. Jag trivdes och det var kul att åter börja
programmera, men det kändes samtidigt märkligt att Polismyndigheten hade ett
skriande behov av erfarna poliser och satsade stora summor på att rekrytera
personer till polisutbildningen, där platserna inte ens kunde fyllas. .
Till rikspolischefen hade jag skrivit att:
”som jag tidigare påpekat när vi
träffades år 2018 skulle jag gärna vilja hjälpa till att utveckla polisen […] I
nuläget är jag hänvisad till att försöka påverka polisen genom att medverka så
det uppstår en extern press på förändring […] det är mitt enda sätt att kunna
påverka att få en bra polis”
Jag fick svar från rikspolischefens sekreterare att jag skulle få ett svar
från rikspolischefen men när jag inte fått ett svar på fem månader skrev jag till
henne:
”Jag jobbar numera inte inom
Polismyndigheten utan har tjänstledigt för att prova på annan statlig tjänst […].
Under två år har mitt uppdrag inom polisen varit att åka med en USB-sticka och
hämta övervakningsfilm. Jag ställde frågan i våras till bland annat Anders
Thornberg, regionpolisledningen och polisområdesledningen, om man inte såg att
jag kunde användas på något bättre sätt. Med anledning av den respons jag fick
på dessa frågor […] kände jag att jag ville göra något annat de drygt tio åren
jag har kvar till min pensionering. […] Det är ju svårt att se det på något
annat sätt än att jag straffats för att jag pekat på förändringsbehov och
uttryckt kritik. Åtminstone uppfattar kollegor runt om i landet det som det.
Responsen jag fått på de mejl jag skickat till bland annat Anders Thornberg
förstärker en sådan tolkning. Det är synd eftersom det används som ett tydligt
exempel på risken att utsättas för repressalier och en tystnadskultur. Att man
inte tar vara på anställda som brinner för polisen är också olyckligt för det
mål som finns om att nå upp till ett visst antal poliser år 2024. ”
Jag fick svar efter några veckor av en
stabtjänstgörande polis som svarade å rikspolischefens vägnar. Jag fick inte
svar på min huvudfråga om det inte gick att använda mig på något annat sätt,
men fick svaret:
”Det är beklagligt att du tolkar det
som att du straffas för att du pekar på förändringsbehov samt uttrycker
kritik. Den uppfattningen delas inte av
polisledningen. Alla polisanställda har […] samma möjligheter att söka de
tjänster som intresserar, viket sker i konkurrens med andra
sökanden.”
