Efter att jag presenterat rapporten om polisens arbete mot narkotika
tvingades jag flytta till Växjö universitet för att kunna fortsätta bedriva
forskning. Rikspolischefen gick ut med information om att forskning inte var
tillåten på Polishögskolan i Solna. Efter flytten till Växjö arbetade jag
fortfarande kvar tjugofem procent som polis i Stockholm i rollen som
förhandlare och dialogpolis.
När jag arbetade på Polishögskolan i Solna hade jag fått klartecken att
genomföra tjänsteresor i samband med det kartläggningsarbete som var
finansierat av Socialdepartementet. Jag hade lämnat in reseräkningar för dessa
resor, men ersättningen uteblev. Istället skickades pengarna tillbaka till
Socialdepartementet. Det blev på olika sätt uppenbart att det fanns en strävan
att försvåra min tillvaro.
Något som ofta hjälpt mig är att anställda inom polisen har tagit kontakt
med mig och gett mig tips om vad polisledningen tänkt att göra mot mig. Det var
sådan information som gjorde att jag sökte ett års utlandstjänst i Kosovo som
förhandlare i den internationella insatsstyrkan. Jag hade fått reda på att
länspolismästaren i Stockholm ville komma åt mig och att hon bland annat på
egen hand försökt undersöka om jag hade en otillåten bisyssla. Jag hade dock
varit noggrann och inte gjort mig sårbar genom att missa att anmäla en
bisyssla. Men jakten på mig skulle inte stanna där.
En chef från Stockholmspolisen tog kontakt med prefekten för
polisutbildningen vid Växjö universitet. Han hänvisade till en policy att man
inte samtidigt kunde vara anställd vid polisen i Stockholm och arbeta på polisutbildningen.
Jag var tvungen att välja – antingen sluta vid polisen eller sluta vid
universitetet i Växjö. Ordern kom från länspolismästaren. Det konstiga i
sammanhanget var att detta direktiv bara verkade gälla mig. Det fanns andra
anställda som också hade dubbel anställning, men dessa slapp välja. Dessutom,
när jag efter att jag gjort mitt val efterfrågade policyn, visade sig inte
finnas något skriftligt dokument. Att jag både var polis och forskare
underlättade min forskning och bidrog dessutom till att forskningen fick
genomslag i media. Det var det senare som jag uppfattade cheferna såg som det
stora problemet. Detta med tanke på den inriktning de hade att bygga upp en
tilltalande yta av polisen.
Förmodligen fanns det en föreställning att jag skulle säga upp mig från
polisen eftersom min månadslön vid universitetet var högre än den vid polisen.
Ett sådant antagande utgick sannolikt från hur dessa chefer själva hade
resonerat om de ställts inför ett liknande val. Jag hade valt polisyrket på
andra premisser. Jag sade direkt att jag i så fall ville återgå till polisen
och undrade var det var tänkt att jag skulle arbeta. Jag fick frågan från
chefen som tagit kontakt med prefekten om jag verkligen tänkt igenom mitt
beslut. Det hade jag.
Jag sökte en tjänst som områdespolis i Östergötland. Jag hade bra meriter i
jämförelse med de andra sökande men rangordnades sist. Jag fick information om
att länspolismästaren i Östergötland sagt att Holgersson aldrig kommer få en
tjänst i Östergötland. Facket opponerade sig över att jag inte fått tjänsten –
särskilt med tanke på att arbetsgivaren skrivit att jag hade praktiska och
teoretiska kunskap som vida översteg de andra sökandena, men att jag inte
skulle ha tjänsten. Tjänsten återkallades och tillsattes internt.
I de samtal som blev följden av mitt val att sluta i Växjö och återgå till
Stockholmspolisen framförde jag att jag önskade en tjänst på krimjouren i
Södertörn. Det efterfrågades poliser dit och hade gjort så under en längre
period. Jag fick emellertid svaret att det var svårt att få en sådan tjänst,
men ifrågasatte denna information med tanke på att jag visste att det fanns ett
stort personalbehov och brist på sökande. Jag sökte en utlandstjänst i Kosovo som
förhandlare i den internationella insatsstyrkan med anledning av de hinder som
restes för att jag skulle få en tjänst i Stockholm. Till slut fick jag
information om att jag skulle få en tjänst på krimjouren i Södertörn, men min
ansökan som förhandlare i insatsstyrkan i Kosovo hade bifallits och jag
arbetade först där under ett år.
Under den tid jag tjänstgjorde på polisutbildningen i Växjö hade jag
publicerat några rapporter i deras rapportserie. Rapporten om dialogpolisen
fick ett stort genomslag och framväxten av dialogpoliskonceptet beskrivs därför
under en egen rubrik.
