Polisforskning.se 

Utredningstjänst

När jag kom hem från Kosovo började jag arbeta på krimjouren i Södertörn och var kvar där i cirka två år. Jag rekryterades därefter till att arbeta med brott mot specialstraffrätt såsom arbetsmiljölagstiftning. Jag hade tidigare gått den långa FU-ledarutbildningen och var FU-ledare för de ärenden jag utredde som inte åklagaren var FU-ledare för. Under sommaren 2010 när distriktschefen var på semester gav krimchefen i Södertörn mig ett uppdrag att ta hand om en grupp utredare som skulle arbeta med mängdbrott. Jag fick fria tyglar så länge jag höll mig inom det regler som fanns gällande exempelvis arbetstid. Ingen av de som placerades i gruppen ville vara där. De placerades där mot sin vilja. Jag åkte ut med dem till Polishögskolan och jag ställde frågan om de bara ville lida igenom de sex månaderna på krim eller om de ville arbeta på ett annorlunda sätt. De hade bland annat möjlighet att arbeta hemma om de ville. Om de låg i linje med de produktionsmål som krimchefen satt upp (50% högre produktion än tidigare år) skulle de kunna lägga 20-25% av sin arbetstid på vilka aktiviteter de ville. Eftersom de var nya poliser ville de arbeta i yttre tjänst och ha olika former av utbildning.
(bilder)
Utredningsresultaten för gruppen var anmärkningsvärda och jag blev kontaktad av chefer runt om i landet och skrev ett kort PM för att berätta om arbetssättet (Länk till PM). Det arbetssätt vi tillämpade inspirerade andra chefer. Det jag gjort var inte något speciellt, utan jag följde bara vedertagna sätt att lägga upp arbetet på som andra organisationer än polisen tillämpar för att få bra resultat. För polisen var det dock annorlunda.
Den dialogpolisrapport som jag hade skrivit år 2008 hade översatts av Rikspolisstyrelsen till engelska. Rapporten skrevs under av rikspolischefen men publiceringen fördröjdes i ett år. Ansvariga för att utveckla den särskilda polistaktiken uppskattade inte att jag tagit fram en publikation och försökte stoppa denna, men professor Johannes Knutsson blandade sig i processen. Genom ett pågående och tidigare uppdrag på rikspolisstyrelsen hade han en bra relation med rikspolischefen och kunde informera honom om vad som pågick.
Johannes Knutsson och jag gjorde en ytterligare europatur med bil. Denna gång startade resan i Barcelona i Spanien. Vi åkte runt i bland annat Spanien, Portugal och Frankrike. Denna gång i Johannes mer moderna bil jämfört med min Golf som vi åkte runt under tidigare Europatur. Jag satte upp en regel under våra resor som Johannes till att börja med tyckte var märklig. Vi fick inte ”kallprata” i bilen. Det fick vi bara göra när vi kom fram till respektive destination. Anledningen till detta var att om vi satt 10 timmar i bilen varje dag hade vi till slut inget att prata om. Jag hade tillämpat det på en annan bilresa med en kompis och det hade fungerat mycket bra. Johannes och jag fick givetvis säga ”titta där” och prata om det vi såg, vilken väg vi skulle välja eller var vi skulle äta etc. En annan sak vi fick prata om i bilen var det som var kopplat till att ta fram vetenskapliga texter. På morgonen innan Johannes vaknade satte jag igång och att arbeta på datorn utifrån saker som framkommit vid våra diskussioner. Jag arbetade med texterna tills Johannes vaknade, vilket betydde att jag varje morgon hann jobba ett par timmar.
Under ett samtal på en restaurang i Berlin så kom vi av en tillfällighet in på det uppdrag som jag något år tidigare hade fått av rikspolischefen vad gällde att utvärdera polisens underrättelsemodell. Rikspolischefen hade vid ett tillfälle frågat Johannes om hur mitt arbete gått och Johannes visste inte. Jag berättade för Johannes att jag sedan länge var klar med uppdraget och hade redovisat det för den chef (chefen för utvecklingsavdelningen) som jag fått i uppdrag att redovisa uppdraget för. Mitt förslag var att bara göra en powerpoint-presentation eftersom jag räknade med att en rapport skulle få medial uppmärksamhet. Mitt primära mål var att utveckla polisen och när jag fick uppdrag direkt från rikspolischefen så fanns ingen anledning att gå via media för att skapa en extern press på en förändring. Det var snarare en nackdel. Jag fick nu klart för mig att utvecklingschefen valt att inte redovisa de slutsatser och lösningsförslag som jag redovisat för henne. Mina slutsatser visade att polisens underrättelsemodell hade mycket stora brister och jag hade lämnat förslag på hur den skulle kunna utvecklas.
Senare skulle en tidsstudie om vad poliser i yttre tjänst ägnar sig åt för arbetsuppgifter stoppas av Rikspolisstyrelsen. Det ledde till att den utvärderingsfunktion vid Rikspolisstyrelsen som Johannes Knutsson ledde upplöstes. Rapporten översattes istället av den norska polisen och trycktes på polishögskolan i Oslo.
Jag hade i ett annat sammanhang också gjort uttalanden i media om polisens utredningsarbete. Efter reportaget kallades jag upp till den distriktschef som tidigare hade tagit min polislegitimation. Jag tog med mig en dold inspelningsutrustning. Anledningen till att jag spelade in samtalet var ledningens tidigare agerande där de ljugit om att de åtgärder de vidtagit mot mig. Utan bevis blir man hjälplös eftersom Polismyndigheten har en så stor trovärdighet och att det är få som tror att myndigheten är beredda att medvetet lämna felaktigt och missvisande information om sakförhållanden.
Min starka känsla efter mötet var att distriktschefen bara lydde order från länspolismästaren i Stockholm. En journalist på SR som jag tidigare haft kontakt med fick lyssna på inspelningen. Han sade att jag var tvungen att skriva en anmälan eftersom distriktschefen brutit mot grundlagen när han eftersökte om det var jag som yttrat mig när det gällde vissa delar av mediareportaget. Jag skrev en anmälan. Det blev medial uppmärksamhet om distriktschefens agerande.
(Bild på mig med blommor, årtal 2010)
Dagen efter att länspolismästaren i Stockholm träffat JK (de var bägge med i samma intresseförening) lades ärendet ner. Distriktschefen fick vara kvar, men gick senare i pension. Det framfördes att han tvingats till detta. Med tanke på det som hänt och att det inte kändes bra att jobba våningen under distriktschefen fokuserade jag mer på Linköpings universitet och drog ned på min arbetstid vid polisen. Jag började arbeta på avdelningen för informatik och efter ett år blev jag studierektor på denna avdelning. Jag kombinerade detta arbete med att vara brottsutredare.
Under denna period skrev Hanne Kjöller en artikel som fick stor uppmärksamhet.
(länk till artikel)
Jag förekom också i andra artiklar när det gäller visselblåsning.
År 2013 fick jag ett pris av chefsföreningen
(bild på pris/motivering)
I slutet av år 2013 blev jag kontaktad av rikspolischefens kanslichef. Kanslichefen frågade om jag kunde ta mig an ett uppdrag att utvärdera det skandalomsusade IT-systemet PUST. Anledningen till uppdraget var att rikspolischefen inte fick rättvisande information från sin underlydande chefer.