Efter omorganisationen blev jag ingripandepolis i Botkyrka. En dag fick jag ett telefonsamtal från regionpolischefen i region
Nord. Han berättade att det var en konflikt i ett polisområde mellan skyddsorganisation/fack
och arbetsgivare. För att lösa denna konflikt kom man fram till att det
behövdes en extern person som hjälpte till med ett långsiktigt förändrings- och
utvecklingsarbete för att komma tillrätta med problematiken. Den enda person
som både arbetsgivare och fack/skyddsorganisation kunde enas om var mig. Jag kände
mig hedrad att bli tillfrågad och tackade ja till uppdraget även om det var en
stor utmaning i och med att det var ett sedan länge infekterat problem som man
trots upprepade försök inte hade lyckats lösa.
Min inriktning var att nå framgång genom att få igång
en konstruktiv samverkan inom polisområdet och ge olika former av råd till
chefer/medarbetare. Jag medverkade i möten och olika aktiviteter på olika hierarkiska
nivåer. Jag hade en nära samverkan med de högsta ledningsnivåerna, men deltog
även i det operativa arbetet längst ut i linjen. Efter två år bedömdes det att
uppdraget lyckats.
