Min far var polis och redan när jag var mycket liten ville jag bli polis.
De översta bilderna är från 70- respektive 60-talet då jag provade min pappas
poliskläder. De två nedersta bilder är tagna med 20 års mellanrum. Den högra
utanför närpolisstationen i Norra Botkyrka (Hallunda) i slutet av 90-talet och
den vänstra i Tumba (lokalpolisområde Botkyrka) år 2019.
Jag hade övertygats av min far och hans kollegor att det var en bra
erfarenhet att studera på universitetet innan jag blev polis. Jag påbörjade
därför studier på det systemvetenskapliga programmet i Linköping
När jag läst på universitet i ett år så startade jag ett företag och
började arbeta som IT-konsult/verksamhetsutvecklare vid sidan av studierna. Uppdragen
varierade från stora statliga verk, multinationella företag till små
idrottsklubbar. Jag arbetade också periodvis som lärarvikarie i Norrköping och
bad att få bråkiga klasser eftersom det gav mest träning. Efter examen som
systemvetare fortsatte jag att arbeta på SMHI där jag gjort min praktik och
skrivit mitt examensarbete. Totalt hade jag varit på SMHI i cirka ett år när
jag påbörjade min polisutbildning.
Det år jag började polisutbildningen skulle jag fylla 25 år, vilket var sex
år senare än jag hade tänkt mig. Jag hade dock nu en examen som systemvetare,
ett par års erfarenhet av tjänstgöring inom Försvarsmakten, erfarenheter som
lärare och hade arbetat under fem år med IT-/verksamhetsutveckling. Dessutom
hade jag varit engagerad som idrottsledare sedan jag var 15 år. Många av
erfarenheterna var värdefulla, men vissa saker som jag hade fått lära mig
krockade med poliskulturen. Det gällde framförallt synen på förändringsarbete
och det jag lärt mig om betydelsen av att fånga upp och beskriva problem för
att kunna utveckla en verksamhet. Om jag hade börjat inom polisen när jag av 19
år hade nog min karriär sett annorlunda ut eftersom det då hade varit lättare
att stöpa mig i den form som utmärker polisens kultur.
