Min far var polis och redan när jag var mycket liten
ville jag bli polis. De översta bilderna är från 70- respektive 60-talet då jag
provade min pappas poliskläder. De två nedersta bilder är tagna med 20 års mellanrum. Den högra utanför
närpolisstationen i Norra Botkyrka (Hallunda) i slutet av 90-talet och den vänstra
i Tumba (lokalpolisområde Botkyrka) år 2019.
Efter avslutad grundskola ville jag så snabbt som
möjligt påbörja polisutbildningen, men mina föräldrar och klassföreståndare på
högstadiet såg till att jag började en treårig gymnasielinje istället för
2-årig social linje som jag initialt hade tänkt att gå. Under uppväxten var jag
väldigt intresserad av orientering och längdskidor. Jag engagerade mig tidigt
som ledare, vilket har haft en stor påverkan på min grundläggande syn på
ledarskap. Erfarenheter som idrottsledare kom väl till pass när påbörjade min
värnplikt som kompanibefäl på Dalregementet direkt efter gymnasiet. Efter 15
månaders värnpliktstjänstgöring blev jag värnpliktig fänrik.
Jag hade övertygats av min far och hans kollegor att
det var en bra erfarenhet att studera på universitetet innan jag blev polis.
Jag påbörjade därför studier på det systemvetenskapliga programmet i Linköping
efter att jag avslutat min värnplikt. Jag hade trivts så bra i försvaret att
jag under två somrar arbetade som värnpliktig officer vid Dalregementet. Jag tog
även ett sabbatsår från mina universitetsstudier för att genomgå en
reservofficerskurs och fortsatte att arbeta som befäl vid Dalregementet resterande
del av detta år.
När jag läst på universitet i ett år så startade jag
ett företag och började arbeta som IT-konsult/verksametsutvecklare på ledig
tid. Uppdragen varierade från stora statliga verk, multinationella företag till
små idrottsklubbar. Parallellt med studierna på universitetet arbetade jag också
som lärarvikarie i Norrköping. Mitt mål var att jag skulle ha 100 lektioner
innan jag började på polishögskolan och jag uppnådde det med råge. Jag
efterfrågade bråkiga klasser eftersom det gav mest träning. Efter att jag tagit
examen som systemvetare började jag arbeta på SMHI. På min fritid ägnade jag
mig åt att idrotta själv och var engagerad som ledare i skidor och
orientering.
Det år jag började polisutbildningen skulle jag fylla
25 år och jag började utbildningen sex år senare än jag hade tänkt mig. Jag hade dock en examen som
systemvetare, ett par års erfarenhet av tjänstgöring inom Försvarsmakten,
erfarenheter som lärare och hade arbetat fem år med IT-/verksamhetsutveckling. Dessutom
hade jag varit engagerad som idrottsledare sedan jag var 15 år. Många av
erfarenheterna upplever jag i efterhand var värdefulla, men vissa saker som jag
hade fått lära mig krockade med poliskulturen. Det gällde framförallt synen på
förändringsarbete och det jag lärt mig om betydelsen av att fånga upp och
beskriva problem för att kunna utveckla en verksamhet. Om jag hade börjat
polisen när jag av 19 år hade nog min karriär inom polisen sett annorlunda
ut eftersom det då hade varit lättare att stöpa mig i den form som utmärker
polisens kultur. Nu var det som det var.
