Polisforskning.se 

Min poliskarriär

Min far var polis och redan när jag var mycket liten ville jag bli polis. De översta bilderna är från 70- respektive 60-talet då jag provade min pappas poliskläder. De två nedersta bilder är tagna med 20 års mellanrum. Den högra utanför närpolisstationen i Norra Botkyrka (Hallunda) i slutet av 90-talet och den vänstra i Tumba (lokalpolisområde Botkyrka) år 2019.
Efter avslutad grundskola ville jag så snabbt som möjligt påbörja polisutbildningen, men mina föräldrar och klassföreståndare på högstadiet såg till att jag började en treårig gymnasielinje istället för 2-årig social linje som jag initialt hade tänkt att gå. Under uppväxten var jag väldigt intresserad av orientering och längdskidor. Jag engagerade mig tidigt som ledare, vilket har haft en stor påverkan på min grundläggande syn på ledarskap. Erfarenheter som idrottsledare kom väl till pass när påbörjade min värnplikt som kompanibefäl på Dalregementet direkt efter gymnasiet. Efter 15 månaders värnpliktstjänstgöring blev jag värnpliktig fänrik.
Jag hade övertygats av min far och hans kollegor att det var en bra erfarenhet att studera på universitetet innan jag blev polis. Jag påbörjade därför studier på det systemvetenskapliga programmet i Linköping efter att jag avslutat min värnplikt. Jag hade trivts så bra i försvaret att jag under två somrar arbetade som värnpliktig officer vid Dalregementet. Jag tog även ett sabbatsår från mina universitetsstudier för att genomgå en reservofficerskurs och fortsatte att arbeta som befäl vid Dalregementet resterande del av detta år.
När jag läst på universitet i ett år så startade jag ett företag och började arbeta som IT-konsult/verksametsutvecklare på ledig tid. Uppdragen varierade från stora statliga verk, multinationella företag till små idrottsklubbar. Parallellt med studierna på universitetet arbetade jag också som lärarvikarie i Norrköping. Mitt mål var att jag skulle ha 100 lektioner innan jag började på polishögskolan och jag uppnådde det med råge. Jag efterfrågade bråkiga klasser eftersom det gav mest träning. Efter att jag tagit examen som systemvetare började jag arbeta på SMHI. På min fritid ägnade jag mig åt att idrotta själv och var engagerad som ledare i skidor och orientering.
Det år jag började polisutbildningen skulle jag fylla 25 år och jag började utbildningen sex år senare än jag hade tänkt mig. Jag hade dock en examen som systemvetare, ett par års erfarenhet av tjänstgöring inom Försvarsmakten, erfarenheter som lärare och hade arbetat fem år med IT-/verksamhetsutveckling. Dessutom hade jag varit engagerad som idrottsledare sedan jag var 15 år. Många av erfarenheterna upplever jag i efterhand var värdefulla, men vissa saker som jag hade fått lära mig krockade med poliskulturen. Det gällde framförallt synen på förändringsarbete och det jag lärt mig om betydelsen av att fånga upp och beskriva problem för att kunna utveckla en verksamhet. Om jag hade börjat polisen när jag av 19 år hade nog min karriär inom polisen sett annorlunda ut eftersom det då hade varit lättare att stöpa mig i den form som utmärker polisens kultur. Nu var det som det var.