Efter att
jag presenterat rapporten om polisens arbete mot narkotika tvingades jag flytta
till Växjö universitet för att kunna fortsätta bedriva forskning. Rikspolischefen
gick ut med information om att forskning inte var tillåten på Polishögskolan i
Solna. Efter flytten till Växjö arbetade jag fortfarande kvar tjugofem procent
som polis i Stockholm i rollen som förhandlare och dialogpolis.
När jag
arbetade på Polishögskolan i Solna hade jag fått klartecken att genomföra
tjänsteresor i samband med kartläggningsarbetet som var finansierat av
Socialdepartementet. Jag hade lämnat in reseräkningar för dessa resor, men
ersättningen uteblev. Istället skickades pengarna tillbaka till Socialdepartementet.
Det blev på olika sätt uppenbart att det fanns en strävan att försvåra min
tillvaro.
Något som
ofta hjälpt mig är att anställda inom polisen har tagit kontakt med mig och gett
mig tips om vad polisledningen tänkt att göra mot mig. Det var sådan information
som gjorde att jag sökte ett års utlandstjänst i Kosovo som förhandlare i den
internationella insatsstyrkan. Jag hade fått reda på att länspolismästaren i
Stockholm ville komma åt mig och att hon bland annat på egen hand försökt
undersöka om jag hade en otillåten bisyssla. Jag hade dock varit noggrann och
inte gjort mig sårbar genom att missa att anmäla en bisyssla. Men jakten på mig skulle inte stanna
där.
En chef från
Stockholmspolisen tog kontakt med prefekten för polisutbildningen vid Växjö
universitet. Han hänvisade till en policy att man inte samtidigt kunde vara
anställd vid polisen i Stockholm och arbeta på Polisutbildningen. Jag var
tvungen att välja – antingen sluta vid polisen eller sluta vid universitetet i
Växjö. Ordern kom från länspolismästaren. Det konstiga i sammanhanget var att
detta direktiv bara verkade gälla mig. Det fanns andra anställda som också hade
dubbel anställning, men dessa slapp välja. Dessutom, när jag efter att jag
gjort mitt val efterfrågade policyn, visade sig inte finnas något skriftligt
dokument. Att jag både var polis och forskare underlättade min forskning och
bidrog dessutom till att forskningen fick genomslag i media. Det var det senare
som jag uppfattade cheferna såg som det stora problemet. Detta med tanke på den
inriktning de hade att bygga upp en tilltalande yta av polisen.
Förmodligen fanns
det en föreställning att jag skulle säga upp mig från polisen eftersom min
månadslön vid universitetet var högre än den vid polisen. Ett sådant antagande
utgick dock sannolikt från hur dessa chefer själva hade resonerat om de ställts
inför ett liknande val. Jag hade valt polisyrket på andra premisser. Jag sade
direkt att jag då ville återgå till polisen och undrade var det var tänkt att
jag skulle arbeta. Jag fick frågan från chefen som tagit kontakt med prefekten
om jag verkligen tänkt igenom mitt beslut. Det hade jag.
Jag sökte en tjänst som områdespolis i Östergötland. Jag
hade bra meriter i jämförelse med de andra sökande men rangordnades sist. Jag
fick information om att länspolismästaren i Östergötland sagt att Holgersson aldrig kommer få
en tjänst i Östergötland. Facket opponerade sig över att jag inte fått tjänsten
– särskilt med tanke på att arbetsgivaren skrivit att jag hade praktiska och
teoretiska kunskap som vida överstag de andra sökandena, men att jag inte
skulle ha tjänsten. Tjänsten återkallades och tillsattes internt.
(se bild)
I de samtal som blev följden av mitt val att sluta i Växjö
och återgå till Stockholmspolisen framförde jag att jag önskade en tjänst på
krimjouren i Södertörn. Det
efterfrågades poliser dit och hade gjort så under en längre period. Jag fick
emellertid svaret att det var svårt att få en sådan tjänst, men ifrågasatte
denna information med tanke på att jag visste att det fanns ett stort
personalbehov och bristen på sökande. Till slut fick jag information om att jag
skulle få en tjänst på krimjouren i Södertörn, men min ansökan som förhandlare
i insatsstyrkan i Kosovo hade bifallits och jag arbetade först där under ett år.
Under den
tid jag tjänstgjorde på polisutbildningen i Växjö hade jag publicerat några
rapporter i deras rapportserie. Rapporten om dialogpolisen fick ett stort
genomslag och framväxten av dialogpoliskonceptet beskrivs därför under en egen
rubrik.
