Polisforskning.se 

Flytt till Växjö

Efter att jag presenterat rapporten om polisens arbete mot narkotika tvingades jag flytta till Växjö universitet för att kunna fortsätta bedriva forskning. Rikspolischefen gick ut med information om att forskning inte var tillåten på Polishögskolan i Solna. Efter flytten till Växjö arbetade jag fortfarande kvar tjugofem procent som polis i Stockholm i rollen som förhandlare och dialogpolis.
När jag arbetade på Polishögskolan i Solna hade jag fått klartecken att genomföra tjänsteresor i samband med kartläggningsarbetet som var finansierat av Socialdepartementet. Jag hade lämnat in reseräkningar för dessa resor, men ersättningen uteblev. Istället skickades pengarna tillbaka till Socialdepartementet. Det blev på olika sätt uppenbart att det fanns en strävan att försvåra min tillvaro.
Något som ofta hjälpt mig är att anställda inom polisen har tagit kontakt med mig och gett mig tips om vad polisledningen tänkt att göra mot mig. Det var sådan information som gjorde att jag sökte ett års utlandstjänst i Kosovo som förhandlare i den internationella insatsstyrkan. Jag hade fått reda på att länspolismästaren i Stockholm ville komma åt mig och att hon bland annat på egen hand försökt undersöka om jag hade en otillåten bisyssla. Jag hade dock varit noggrann och inte gjort mig sårbar genom att missa att anmäla en bisyssla. Men jakten på mig skulle inte stanna där.
En chef från Stockholmspolisen tog kontakt med prefekten för polisutbildningen vid Växjö universitet. Han hänvisade till en policy att man inte samtidigt kunde vara anställd vid polisen i Stockholm och arbeta på Polisutbildningen. Jag var tvungen att välja – antingen sluta vid polisen eller sluta vid universitetet i Växjö. Ordern kom från länspolismästaren. Det konstiga i sammanhanget var att detta direktiv bara verkade gälla mig. Det fanns andra anställda som också hade dubbel anställning, men dessa slapp välja. Dessutom, när jag efter att jag gjort mitt val efterfrågade policyn, visade sig inte finnas något skriftligt dokument. Att jag både var polis och forskare underlättade min forskning och bidrog dessutom till att forskningen fick genomslag i media. Det var det senare som jag uppfattade cheferna såg som det stora problemet. Detta med tanke på den inriktning de hade att bygga upp en tilltalande yta av polisen. 
Förmodligen fanns det en föreställning att jag skulle säga upp mig från polisen eftersom min månadslön vid universitetet var högre än den vid polisen. Ett sådant antagande utgick dock sannolikt från hur dessa chefer själva hade resonerat om de ställts inför ett liknande val. Jag hade valt polisyrket på andra premisser. Jag sade direkt att jag då ville återgå till polisen och undrade var det var tänkt att jag skulle arbeta. Jag fick frågan från chefen som tagit kontakt med prefekten om jag verkligen tänkt igenom mitt beslut. Det hade jag.
Jag sökte en tjänst som områdespolis i Östergötland. Jag hade bra meriter i jämförelse med de andra sökande men rangordnades sist. Jag fick information om att länspolismästaren i Östergötland sagt att Holgersson aldrig kommer få en tjänst i Östergötland. Facket opponerade sig över att jag inte fått tjänsten – särskilt med tanke på att arbetsgivaren skrivit att jag hade praktiska och teoretiska kunskap som vida överstag de andra sökandena, men att jag inte skulle ha tjänsten. Tjänsten återkallades och tillsattes internt.
(se bild)
I de samtal som blev följden av mitt val att sluta i Växjö och återgå till Stockholmspolisen framförde jag att jag önskade en tjänst på krimjouren i Södertörn. Det efterfrågades poliser dit och hade gjort så under en längre period. Jag fick emellertid svaret att det var svårt att få en sådan tjänst, men ifrågasatte denna information med tanke på att jag visste att det fanns ett stort personalbehov och bristen på sökande. Till slut fick jag information om att jag skulle få en tjänst på krimjouren i Södertörn, men min ansökan som förhandlare i insatsstyrkan i Kosovo hade bifallits och jag arbetade först där under ett år.
Under den tid jag tjänstgjorde på polisutbildningen i Växjö hade jag publicerat några rapporter i deras rapportserie. Rapporten om dialogpolisen fick ett stort genomslag och framväxten av dialogpoliskonceptet beskrivs därför under en egen rubrik.