Jag tjänstgjorde ett år i Kosovo. Eftersom jag bedömde att
tiden var för kort för att kunna påverka upplägget på missionen så utförde jag
bara de uppgifter som jag fick tilldelade. Det var mycket bekvämt att inte engagera
sig om frågor som låg utanför sina arbetsuppgifter. Den tid som inte ägnades åt
uppdrag kunde jag forska på den svenska polisen. Jag skrev bland annat en
rapport om polisens trafiksäkerhetsarbete tillsammans med två anställda på
Polishögskolan i Solna. I rapporten framgick att polisen ägnar sig åt så kallad
”pinnjakt”. Rapporten fick mycket uppmärksamhet i media och renderade till och
med i att det som framkom i rapporten återgavs i en tecknad serie.
(Bild på serie)
Professor
Johannes Knutsson kom ner till Kosovo för att skriva en rapport med mig. Det
var en fortsättning på det tidigare samarbete som han och jag haft. Vi hade
bland annat åkt bil tillsammans i ett flertal länder i Europa såsom Turkiet,
Ungern, Serbien, Kroatien, och Polen och då utarbetat vetenskapliga texter och
tankar på framtida texter.
I samband
med att jag åkte ner till Kosovo blev jag kontaktad av några poliser i
Stockholm som oberoende av varandra förde fram att de var mycket frustrerade
över de projekt som länspolismästaren i Stockholm marknadsförde. De menade att
fokus var på att skapa en tilltalande yta och att det fick allvarliga
konsekvenser för verksamheten. Jag sade att jag kunde skriva en rapport om
detta, men att jag behövde hjälp att samla in data. Förutom att jag fick hjälp
att samla in data så begärde jag ut allmänna handlingar. Det blev uppenbart att
det fanns ett intresse från Polismyndighetens sida av att dölja information. Det
gjorde att jag också efter ett tag började begära ut handlingar som jag genom kontakter i myndigheten redan fått tillgång till för att se hur Polismyndigheten i Stockholm
agerade. Jag blev förvånad över att myndigheten var beredd att bryta mot
grundlagen för att skydda chefer och den tilltalade yta som man försökte bygga
upp av olika projekt som fått mycket uppmärksamhet i media.
När
polisledningen fick klart för sig vad jag studerade fråntogs jag mitt vapen,
pepparspray, batong, min polislegitimation, passerkort och datakort. Ingen
annan svensk polis i Kosovo blev utsatt för detta. Polisledningen förnekade dessutom
att man tagit polislegitimationen, passerkortet och datakortet, men jag hade
fått ett mejl tillsänt till mig där ordern från polisdistriktets operativa chef
att ta denna utrustning framgick.
(Bild på
order)
Det var
först när jag visade upp ordern som jag fick tillbaka min utrustning efter att en
facklig representant helt sonika traskade in till distriktschefens sekreterare och
krävde att jag skulle få tillbaka min legitimation, passerkort och datakort. De
låg i sekreterarens skrivbordslåda. Att de tagit denna utrustning från mig hade
inte diarieförts.
Dåvarande
rikspolischef besökte Kosovo i samband med att jag var på leave och kollegor
tog upp hur illa jag behandlades av Stockholmspolisens ledning. Han reagerade
på detta och uttryckte att det räcker nu. Polisen var dock inte en myndighet
utan länspolismästarna var relativt självständiga så i praktiken hände inte så
mycket, men jakten på mig tog i alla fall en tillfällig paus. Jag fick dessutom
i uppdrag av rikspolischefen att se över polisens underrättelsemodell. Det
innebar att jag i slutet av min mission fick några veckors avbrott i tjänsten i
Kosovo för att kunna åka runt i Sverige och besöka polisstationer och inhämta
information genom intervjuer samt även genomföra deltagande observation som
polis i yttre tjänst.
Från det att jag
började forska har jag i rollen som yttre tjänstgörande polis utgått från fler
än hundra polisstationer. Från Ystad i söder till Kiruna i norr.
Många av orterna har jag besökt upprepade gånger. Vissa av dem genomförde jag
också intervjuer när jag var polisaspirant 1993. Vid den här tiden så hade jag
således cirka 20 års inblick i hur utvecklingen av polisen tagit sin form och
uppfattades längst ut i polisens linjeverksamhet.
